CDDY and IVDD risk

Tollarrasen har fått ytterligare ett DNA-test framtaget av forskarteamet på Bannasch Laboratoriet på UC Davis of California.

Testet heter: Chondrodystrophy (CDDY and IVDD Risk).

Chondrodystrophy (CDDY) och intervertebral disc disease (IVDD)

Chondrodystrophy – förkortas CDDY, där bärare av mutationen får kortare ben och en ökad risk för sjukdomen IVDD som i sin tur ökar risken för diskbråck. CDDY skall ej förväxlas med chondrodysplasia (CDPA) som bla. är funnen hos Tax. CDPA mutationen för kortbenthet är ej funnen hos Tollaren. CDDY är funnen hos Tollare, men även hos andra raser som ex. Beagle. Många raser har flertalet gener som påverkar tillväxten (längden) på benen. Andra faktorer som påverkar hundens ”höjd” är t ex. hur tidigt tillväxtzonerna i handleden skall slutas. Forskningen som pågår nu visar att CDDY kan sammankopplas med en ökad känslighet att utveckla Hansen’s Typ I – IVDD (Intervertebral Disc Disease), en förtidig degeneration (nedbrytning) av mellankotsskivan i ryggraden, dvs det ”stötdämpande” lagret mellan kotorna, vilket kan leda till diskbråck, som orsaker kompression och inflammation på ryggmärgen och dess nerver. Forskningen har visat att i raser med Chondrodystrophy startar förkalkningsprocessen för tidigt, vilket resulterar i nedbrytning av mellandisk skivan.

CDDY

Det finns en ökad risk att drabbas av IVDD om hunden bär på anlag för CDDY. Arvsgången för CDDY är semi-dominant för längden på benen, vilket betyder att en hund med två kopior av mutationen har kortare ben (genetiskt) än en hund som bara har en kopia av mutationen. Arvsgången för IVDD följer ett dominant nedärvningsmönster. Det betyder att risken ökar mest för att utveckla sjukdomen hos hundar med två kopior av CDDY-mutationen, och att hundar med en kopia av CDDY-mutationen löper något större risk än hundar som är N/N (sk. ”wildtype” dvs. inte bär på anlaget). Nuvarande forskningen tyder på en ökning med ca 10% av risken för IVDD (skador hos mellandiskarna i ryggraden hos hunden) hos hundar med CDDY/CDDY (dvs har dubbel uppsättning).

Förekomst av mutationen hos Tollare

Forskningen visar att CDDY mutationen är relativt frekvent spridd i rasen, med ca 50 % av individerna som har enkel uppsättning av CDDY d.v.s testresultatet är N/CDDY (tabell 1). Detta troligtvis genom selekteringen i aveln av typer av individer som har en något längre överlinje (”rygg”) än höjd på benen. I den amerikanska rasstandarden (CDDY forskningen samt testet är utvecklat i USA) under sektionen: Storlek, Proportioner och Substans, finns även ett förtydligande, som ej förekommer i den Kanadensiska rasstandarden för Tollare (svenska rasstandarden är en översättning av den Kanadensiska rasstandarden) som säger: Hundens längd skall vara aningens längre än höjden, med proportionerna 10:9, men ska aldrig ge intrycket av en lång rygg.

Forskningen har lett fram till att ett svabb test (man topsar munslemhinnan) har utvecklats. När man använder testresultatet, så bör man för tydlighetens skull inte använda uttrycket ”Carrier” eller ”Affected” (även om det används idag). Resultatet talar om för oss om hunden har 0 (wildtype), 1 (heterozygot) eller 2 mutationer (homozygot) av CDDY-mutationen och därmed en successivt ökande risk för att utveckla IVDD.

Effekt av mutationen på hundarnas hälsa

Att fenotypiskt titta på en individ och försöka ”gissa” sig till en hunds genotyp (genuppsättning) genom att titta på ex. krokiga och/eller korta framben är inte möjligt, då även hundar med (som man upplever) längre raka ben, kan ha en eller två uppsättning/ar av CDDY mutationen. Att ha enkel uppsättning innebär att hunden har något kortare ben (genetiskt) och något ökad risk för att utveckla IVDD. Notera att IVDD Hansens typ II inte kan utläsas ur detta CDDY test, eftersom den uppstår hos individer som inte är bärare av CDDY. Hundar kan fortfarande drabbas av diskbråck oavsett vad resultatet av detta DNA-testet visar. Dock löper hundar med dubbel uppsättning av CDDY en ökad risk att utveckla IVDD Hansens typ I.

Vill även poängtera att en hund som har dubbel uppsättning av CDDY/CDDY, kan ha både raka eller ”krokiga framben”. Vridningen i handloven (Carpus) som man kan se hos en del hundar, hänger inte samman med CDDY mutationen. CDDY mutationen styr tillväxten av benlängden (och i viss mån även den ökade risken för IVDD Hansens typ I.)

Förutom vridning i handloven som man kan se hos en del individer, kan vi även se ”böjda framben”, det ena eller på bägge, något man fenotypiskt skulle kunna kalla Curved Radius/ulna syndrome (som endast kan diagnostiseras utifrån röntgen för korrekt diagnos) läs mer här: http://www.cardicommentary.de/PDF-filer/Radius_Curvus.pdf Denna deformation av benen (som vi också kan se hos en del Tollare) kan inte ses i DNA-testet för CDDY, även om en del CDDY/CDDY Tollare uppvisar samma fenotypiska utseende. Curved Radius/Ulna uppstår pga tillväxtzonerna sluter sig för tidigt eller skadas. Noterbart är att hundar med testresultat N/N i större utsträckning än hundar med CDDY/CDDY visar på raka framben.

CDDY Chrom

Ovanstående bild är tagen ur forskar rapporten (referens se nedan). Hund A är av sk. ”wild type” N/N, hundarna vid foto B har bägge testresultatet N/CDDY, dvs bägge bär på 1 uppsättning av mutationen CDDY och har därmed kortare ben. Den vänstra av hunden på B-bilden har mildare skelettdystrofi än den högra, men bägge två har skelettdystrofi. Hunden till vänster på B kortet har enligt röntgenbilderna även en lite böjning av radius (strålbenet). Den högra hunden har en mer utvecklad böjning av strålbenet, vilket även påverkar och ger obalans i armbågsleden och påverkar ulna (armbågsbenet), som har fortsatt att växa men måste böja sig för att ”få plats” mellan armbågsleden och handleden.

DNA-testets information och inrapporterade resultat

Så här läses resultatet av CDDY testet av:

Tabell 1

Fram till dagens datum 7 mars 2018, som bygger på frivilligt inrapporterat material från sin hunds resultat (och då främst Tollare från USA och Canada), visar på följande siffror:

Av 411 inrapporterade resultat ser utfallet ut som nedan:
45,4 % N/N
46,7 % N/CDDY
7,8 % CDDY/CDDY

Rekommendation

Du som avser att DNA-testa din hund, har skyldighet att ta hänsyn till DNA-testets resultat i din planerade avel.

I dagsläget avser inte Svenska Tollarklubben att ta upp detta DNA-test som ett av de DNA-test som klubben rekommenderar att utföra innan avel.

Är man nyfiken och vill veta sin hunds DNA-status på detta DNA-test (eller andra för den delen) får man självklart stilla sin nyfikenhet!

Testet går att beställa på UC davis: https://www.vgl.ucdavis.edu/services/dog/NSDTRTests.php

 


Referenser

Forskningsapporten:
Emily A. Brown, Peter J. Dickinson, Tamer Mansour, Beverly K. Sturges, Miriam Aguilar, Amy E. Young, Courtney Korff, Jenna Lind, Cassandra L.Ettinger, Samuel Varon, Rachel Pollard, C. Titus Brown, Terje Raudsepp, Danika L. Bannasch (2017) Canine FGF4 retrogene causes chondrodystrophy. Proceedings of the National Academy of Sciences Oct 2017, 114 (43) 11476-11481; DOI:10.1073/pnas. 1709082114
http://m.pnas.org/content/114/43/11476.full.pdf

Övriga källor:
Veterinary Genetics Laboratory, University of California, Davis, https://www.vgl.ucdavis.edu/services/dog/NSDTRTests.php

Canine Skeletal Dysplasia Amy Young and Danika Bannasch, (hämtad 2018-03-01) http://faculty.vetmed.ucdavis.edu/faculty/dlbannasch/lab/projects/SD%20updated%202007.pdf

University of California – Davis. ”Unraveling the genetics of disc disease in dogs.” ScienceDaily. ScienceDaily, 11 October 2017.
https://www.sciencedaily.com/releases/2017/10/171011123820.htm

Breed Standard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever USA (hämtad 2018 03 07)
https://nsdtrc-usa.org/breed/standard/

Breed Standard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever Canada (hämtad 2018 03 07):
http://www.toller.ca/tollers/ckc-standard/

Om Danika Bannasch, Professor på UC Davis School of Veterinary Medicine, Davis, CA
http://www.vetmed.ucdavis.edu/faculty/results.cfm?fid=14631