Avelspolicy

Tollarklubbens allmänna avelspolicy

Beslutat på klubbmötet 2022

Avelspolicyn grundar sig på RAS – Rasspeciifika Avelsstrategier för Tollare. Uppfödare av rasen har skyldigheter att vara väl förtrogen med RAS.
RAS innehåller rasspecifika handlingsplaner för Tollaren med nulägesbeskrivningar samt mål och strategier för rasen och dess avelsarbete och verksamhet gentemot uppfödare och rasklubb.

Svenska Nova Scotia Duck Tolling Retriever klubbens övergripande mål är att väcka intresse för att främja avel av mentalt och fysiskt sunda Tollare med en funktionell exteriör för en tollande apportör.

Rasens utveckling styrs av uppfödarnas val av avelsdjur samt hur dessa används. Genetisk variation är nödvändig för rasens möjlighet att fortleva. Därför ska aveln vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet, funktion eller dränerar rasen på genetisk variation.

Avel och uppfödning ska också ske i överensstämmelse med SKK:s grundregler och djurskyddslagstiftningen, liksom Svenska Tollarklubbens rekommendationer för uppfödare.

Följande områden måste prioriteras i avelsarbetet, dock utan inbördes rangordning:

Bibehålla den rastypiska mentaliteten, dvs en alert och intelligent hund med ett stabilt och arbetsvilligt sinneslag.
Avla med tanke på en god hälsa som möjliggör ett långt hundliv utan hälsostörningar. Vid genetisk belastning överväga vad den specifika individen tillför rasen.
Avla för en funktionell exteriör, som innebär att ha rasens standard som rättesnöre utan exteriöra ytterligheter.
Slå vakt om rasens goda reproduktionsförmåga; parning, dräktighet, valpning och omhändertagande av valpar.
Bidra till en ökad genetisk mångfald, dvs bevara och ta tillvara på den avelsbasen vi har att tillgå.
Att i avel nogsamt beakta och bibehålla Tollarens rastypiska arbetssätt som den unika tollande apportören som den skapades för.

Uppfödare som är medlem i Svenska Tollarklubben ska även sträva efter att:

Alltid utgå från grundregeln att inte avla så att man riskerar lidande för hund och hundägare.
Arbeta för att bibehålla tollinganlag, apporteringsegenskaper och viltintresset i rasen.
Ge akt på stresskänslighet, ljudkänslighet och pipighet.
Vid genetisk belastning överväga vad den specifika hunden tillför rasen.
I värderingen av en enskild hunds avelsvärde väga in föräldrars och syskons status vad gäller arbete, hälsa och mentalitet.
Att avelsdjur har genomförd BPH alt. känd mental status på MH.

För uppfödare/hanhundsägare rekommenderas:

Att individerna för kombinationen ska vara minst 24 månader gamla vid parningstillfället.
Att alla parningar rekommenderas ha ett preliminärt HD-index på minst 100 enligt SKKs rekommendation för HD-index.
- Utländska avelshundar som saknar eget HD-index i SKKs Avelsdata ska ha HD-status A eller B i enlighet med tidigare regler.
Att inte använda hund med ED i avel och inte dubbla ED belastade linjer.
Att minst en förälder ska ha känd prcd-PRA status med fritt resultat.
Att minst en förälder ska ha känd DEN-status med fritt resultat.
Att avelsdjur är ögonlysta inom 12 mån före parningstillfället. Att hundar med allvarliga och/eller ärftliga ögonsjukdomar ska inte användas i avel. Hund som uppnått 8 års ålder behöver bara ögonlysas en gång efter 8 års ålder.
- Individer med ögondiagnos av mild karaktär som inte påverkar individen (med mild karaktär avses
  diagnoser av officiell ögonspecialist) får endast paras med partner ögonlyst UA.
Att individ som har eller har haft gravt navelbråck ska inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så fria kullar som möjligt.
Att individ som själv diagnosticerats med autoimmun sjukdom inte ska användas i avel.
Att individ som har minst två avkommor som är diagnosticerade med autoimmun sjukdom ska
inte användas i avel.
Att individ som har en avkomma eller syskon som är diagnosticerad med sjukdom som ovan ska inte
användas i avel i kombination med hund som har förälder, avkomma eller helsyskon som är
diagnosticerad med sjukdom som ovan.

Avelspolicy beslutat på årsmötet 2022

Citat P-E Sundgren:
”Den nu gällande köplagen ställer stränga krav på säljarens informations- skyldighet om dolda fel. Det finns redan rättspraxis som visar att uppfödare som underlåter att tala om för sina valpköpare att man genomfört en parning trots kända risker hamnar i skadeståndsskyldighet till valpköparen. Om man trots allt genomför riskabla parningar är det enligt lagen ett minimikrav att man på köpehandlingarna anger att den försålda valpen är fallen efter föräldradjur som medför betydande risk för att valpen skall drabbas av ärftliga skador. Det är bara om det finns inskrivet i köpehandlingarna som säljaren går fri från vidare ansvar. Och ställda inför det alternativet avstår nog flertalet uppfödare hellre att genomföra en riskabel parning än att i handlingar öppet redovisa vilka risker man tar med hundarnas hälsa i sitt avelsarbete.”

Läs mer i ett PM från P-E Sundgren.