CDDY and IVDD risk
Uppdaterad 2021-05-26
Sedan 2018, då forskarteamet på Bannasch Laboratoriet på UC Davis of California, lanserade DNA-testet CDDY/IVDD för Tollaren, så har framförallt den Amerikanska och Kanadensiska populationen av rasen använt sig av detta DNA-test i sitt avelsarbete. Bland Europeiska och Nordiska tollar populationen däremot, används detta DNA-test mer sällan. När det gäller DNA-test, finns det föreskrifter på SJV hemsida, hur man ska förhålla sig till testresultat från DNA-tester (se nedan). Även på SKKs sida kan man hitta policy runt tankarna kring DNA-tester (finns att läsa även på tollarklubbens hemsida). Då detta test ger vetskap om både CDDY status, men även speglar en ökad risk för IVDD, blir det aningens svårare att använda sig av detta test i Sverige i sitt avelsarbete, pga SJVs föreskrifter.
Testet heter: Chondrodystrophy (CDDY and IVDD Risk).
Chondrodystrophy (CDDY) och intervertebral disc disease (IVDD)
Chondrodystrophy – förkortas CDDY, där bärare av mutationen får kortare ben och en ökad risk för sjukdomen IVDD som i sin tur ökar risken för diskbråck. CDDY skall ej förväxlas med chondrodysplasia (CDPA) som bla. är funnen hos Tax. CDPA mutationen för kortbenthet är ej funnen hos Tollaren. CDDY är funnen hos Tollare, men även hos andra raser som ex. Beagle. Många raser har flertalet gener som påverkar tillväxten (längden) på benen. Andra faktorer som påverkar hundens ”höjd” är t ex. hur tidigt tillväxtzonerna i handleden skall slutas. Forskningen som pågår nu visar att CDDY kan sammankopplas med en ökad känslighet att utveckla Hansen’s Typ I – IVDD (Intervertebral Disc Disease), en förtidig degeneration (nedbrytning) av mellankotsskivan i ryggraden, dvs det ”stötdämpande” lagret mellan kotorna, vilket kan leda till diskbråck, som orsaker kompression och inflammation på ryggmärgen och dess nerver. Forskningen har visat att i raser med Chondrodystrophy startar förkalkningsprocessen för tidigt, vilket resulterar i nedbrytning av mellandisk skivan.
Det finns en ökad risk att drabbas av IVDD om hunden bär på anlag för CDDY. Arvsgången för CDDY är semi-dominant för längden på benen, vilket betyder att en hund med två kopior av mutationen har kortare ben (genetiskt) än en hund som bara har en kopia av mutationen. Arvsgången för IVDD följer ett dominant nedärvningsmönster. Det betyder att risken ökar mest för att utveckla sjukdomen hos hundar med två kopior av CDDY-mutationen, och att hundar med en kopia av CDDY-mutationen löper något större risk än hundar som är N/N (sk. ”wildtype” dvs. inte bär på anlaget). Nuvarande forskningen tyder på en ökning med ca 10% av risken för IVDD (skador hos mellandiskarna i ryggraden hos hunden) hos hundar med CDDY/CDDY (dvs har dubbel uppsättning).
Förekomst av mutationen hos Tollare
Forskningen visar att CDDY mutationen är relativt frekvent spridd i rasen, med ca 50 % av individerna som har enkel uppsättning av CDDY d.v.s testresultatet är N/CDDY (tabell 1). Detta troligtvis genom selekteringen i aveln av typer av individer som har en något längre överlinje (”rygg”) än höjd på benen. I den amerikanska rasstandarden (CDDY forskningen samt testet är utvecklat i USA) under sektionen: Storlek, Proportioner och Substans, finns även ett förtydligande, som ej förekommer i den Kanadensiska rasstandarden för Tollare (svenska rasstandarden är en översättning av den Kanadensiska rasstandarden) som säger: Hundens längd skall vara aningens längre än höjden, med proportionerna 10:9, men ska aldrig ge intrycket av en lång rygg.
Forskningen har lett fram till att ett svabb test (man topsar munslemhinnan) har utvecklats. När man använder testresultatet, så bör man för tydlighetens skull inte använda uttrycket ”Carrier” eller ”Affected” (även om det används idag). Resultatet talar om för oss om hunden har 0 (wildtype), 1 (heterozygot) eller 2 mutationer (homozygot) av CDDY-mutationen och därmed en successivt ökande risk för att utveckla IVDD.
Effekt av mutationen på hundarnas hälsa
Att fenotypiskt titta på en individ och försöka ”gissa” sig till en hunds genotyp (genuppsättning) genom att titta på ex. krokiga och/eller korta framben är inte möjligt, då även hundar med (som man upplever) längre raka ben, kan ha en eller två uppsättning/ar av CDDY mutationen. Att ha enkel uppsättning innebär att hunden har något kortare ben (genetiskt) och något ökad risk för att utveckla IVDD. Notera att IVDD Hansens typ II inte kan utläsas ur detta CDDY test, eftersom den uppstår hos individer som inte är bärare av CDDY. Hundar kan fortfarande drabbas av diskbråck oavsett vad resultatet av detta DNA-testet visar. Dock löper hundar med dubbel uppsättning av CDDY en ökad risk att utveckla IVDD Hansens typ I.
Vill även poängtera att en hund som har dubbel uppsättning av CDDY/CDDY, kan ha både raka eller ”krokiga framben”. Vridningen i handloven (Carpus) som man kan se hos en del hundar, hänger inte samman med CDDY mutationen. CDDY mutationen styr tillväxten av benlängden (och i viss mån även den ökade risken för IVDD Hansens typ I.)
Förutom vridning i handloven som man kan se hos en del individer, kan vi även se ”böjda framben”, det ena eller på bägge, något man fenotypiskt skulle kunna kalla Curved Radius/ulna syndrome (som endast kan diagnostiseras utifrån röntgen för korrekt diagnos) läs mer här: http://www.cardicommentary.de/PDF-filer/Radius_Curvus.pdf Denna deformation av benen (som vi också kan se hos en del Tollare) kan inte ses i DNA-testet för CDDY, även om en del CDDY/CDDY Tollare uppvisar samma fenotypiska utseende. Curved Radius/Ulna uppstår pga tillväxtzonerna sluter sig för tidigt eller skadas. Noterbart är att hundar med testresultat N/N i större utsträckning än hundar med CDDY/CDDY visar på raka framben.
Ovanstående bild är tagen ur forskar rapporten (referens se nedan). Hund A är av sk. ”wild type” N/N, hundarna vid foto B har bägge testresultatet N/CDDY, dvs bägge bär på 1 uppsättning av mutationen CDDY och har därmed kortare ben. Den vänstra av hunden på B-bilden har mildare skelettdystrofi än den högra, men bägge två har skelettdystrofi. Hunden till vänster på B kortet har enligt röntgenbilderna även en lite böjning av radius (strålbenet). Den högra hunden har en mer utvecklad böjning av strålbenet, vilket även påverkar och ger obalans i armbågsleden och påverkar ulna (armbågsbenet), som har fortsatt att växa men måste böja sig för att ”få plats” mellan armbågsleden och handleden.
DNA-testets information och inrapporterade resultat
Så här läses resultatet av CDDY testet av:
Nedanstående siffror representerar inte samtliga resultat, då det är en mer frivillig inrapportering både till OFA, men även att delge sin hunds resultat på K9data. Det ger ändå en fingervisning om hur läget för CDDY ser ut i rasen, utifrån de tillgängliga resultaten. (Observera att det främst är Amerikanska samt Kanadensiska hundar som resultatet nedan bygger på):
Resultat |
Mars 2018 |
Mars 2021 |
N/N |
45,4 % |
40,23 % |
N/CDDY |
46,7 % |
48,96 % |
CDDY/CDDY |
7,8 % |
10,80 % |
Rekommendation
Du som avser att DNA-testa din hund, har skyldighet att ta hänsyn till DNA-testets resultat i din planerade avel.
Utifrån svaret nedan från Jordbruksverket, samt med tanke på risken för minskad genetisk mångfald utifrån resultat från de hittills testade individerna, avser Svenska tollarklubben i dagsläget inte att rekommendera detta DNA-test inför avel.
Utdrag ur SJV Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd
om hållande av hundar och katter; SJVFS 2020:8
Sidan 15: Förbud att avla under vissa förutsättningar
3 § Hundar och katter får inte användas i avel om någon av följande punkter är aktuella:
1. De har sjukdomar, letala anlag, defekter eller andra egenskaper som kan nedärvas och kan medföra lidande för deras avkommor, eller kan hindra avkommorna att bete sig naturligt.
2. De är eller är med stor sannolikhet bärare av recessivt anlag för sjukdom, letala anlag, defekter eller andra egenskaper som kan medföra lidande eller negativt påverka avkommornas naturliga beteende, såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag.
3. Parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman. Med funktionshinder avses ett tillstånd som försvårar naturliga beteenden eller funktioner hos djur.
Utifrån ovanstående punkter skickades en fråga till Jordbruksverket, om en önskan att förtydligande hur man som hundägare ska förhålla sig till detta DNA-testet för CDDY. Nedanstående svar kom från Djurskyddshandläggare på avdelningen Djurvälfärden, SJV
Svar från Svenska Jordbruksverket avseende avel med individ där man testat för CDDY och IVDD:
Utdrag ur mailkonversationen:
// Som behörig myndighet med ansvar för djurskyddslagstiftningen skriver Jordbruksverket bland annat föreskrifter och svarar på frågor om dessa föreskrifter, dock gör vi inte några ytterligare tolkningar eller för några vidare resonemang utöver att helt enkelt svara på hur man ska förstå föreskriftstexten. Länsstyrelserna ska göra en bedömning av om föreskrifterna har uppfyllts och gör alltså en tolkning av om djurhållarens sätt att uppfylla lagstiftningen är i nivå med föreskrifterna. Länsstyrelsen ska uttala sig i varje enskilt fall inom det egna länet.//
Men vi kan åtminstone säga följande:
I 2: punkten i avelsparagrafen, som säger att man kan para med en individ som är fri från ett recessivt anlag. När det gäller CDDY, skulle man kunna avla med en hund utan CDDY-anlag (not dvs. en individ med N/N resultat). Problemet vid N/CDDY, då blir att man även kan få IVDD. Säger DNA-testet vilka individer som har CDDY och IVDD anlag, då får man inte avla på dem.
Men om DNA-testet inte säger vilka individer med CDDY som även bär IVDD anlaget, då har man inte den informationen och kan heller inte avgöra om avelskombinationen ger en defekt eller inte. Om man sedan får en valp med IVDD, då ska man inte fortsätta att avla på den individen, för då har man kunskapen om att denna individ med recessivt anlag för CDDY även har anlag för IVDD.//
Referenser
Forskningsapporten:
Emily A. Brown, Peter J. Dickinson, Tamer Mansour, Beverly K. Sturges, Miriam Aguilar, Amy E. Young, Courtney Korff, Jenna Lind, Cassandra L.Ettinger, Samuel Varon, Rachel Pollard, C. Titus Brown, Terje Raudsepp, Danika L. Bannasch (2017) Canine FGF4 retrogene causes chondrodystrophy. Proceedings of the National Academy of Sciences Oct 2017, 114 (43) 11476-11481; DOI:10.1073/pnas. 1709082114
http://m.pnas.org/content/114/43/11476.full.pdf
Batcher, K., Dickinson, P., Giuffrida, M., Sturges, B., Vernau, K., Knipe, M., Rasouliha, S.H., Drögemüller, C., Leeb, T., Maciejczyk, K., Jenkins, C.A., Mellersh, C., & Bannasch, D. (2019). Phenotypic Effects of FGF4 Retrogenes on Intervertebral Disc Disease in Dogs. Genes, 10 435. doi: 10.3390/genes.10060435
Murphy, B.G., Dickinson, P., Marcellin-Little, D.J., Batcher, K., Raverty, S., & Bannasch, D. (2019). Pathologic Features of the Intervertebral Disc in Young Nova Scotia Duck Tolling Retrievers Confirms Chondrodystrophy Degenerative Phenotype Associated With Genotype. Veterinary Pathology, 030098581986873. doi: 10.1177/0300985819868731
Övriga källor:
Veterinary Genetics Laboratory, University of California, Davis, https://vgl.ucdavis.edu/test/cddy-nsdtr
University of California – Davis. ”Unraveling the genetics of disc disease in dogs.” ScienceDaily. ScienceDaily, 11 October 2017.
https://www.sciencedaily.com/releases/2017/10/171011123820.htm
Breed Standard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever USA (hämtad 2021 03 15)
https://nsdtrc-usa.org/breed/standard/
Breed Standard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever Canada (hämtad 2021 03 15):
http://www.toller.ca/tollers/ckc-standard/
Om Danika Bannasch, Professor på UC Davis School of Veterinary Medicine, Davis, CA
https://www.vetmed.ucdavis.edu/faculty/danika-bannasch