Tollingjaktchampion nr 3 – 2014-08-24

Nova Bella vom Lech-Toller Nest ”Bella”, ägare Tomas & Doris Hoffman, Tyskland

 

Tomas och Doris Hoffman från Tyskland firade sitt nya jaktchampionat med läsk och godis på Bolltorps Slott efter avklarat godkänt praktiskt jaktprov, ett praktiskt jaktprov som vi alla efteråt frågade oss ”ska det gå så här lätt”?

Denna fråga kräver givetvis sin förklaring, men för att göra det måste vi nog beskriva hela jakten i sin helhet!

I år har vi valt att inte slå ned den vass som växer i vattenkanten framför gömslet då den är glesare än normalt och vi ville prova en teori som uppkom efter förra årets praktiska prov. Är det så att alltför öppen exponering av hunden gör att fåglarna tappar intresset snabbare, och kan det också vara så att långa kast med ett flertal snabba glimtar av hunden i vassen medför att fåglarna bara måste se vad som pågår, svaret får ni i texten nedan!

Söndagen den 24 augusti på förmiddagen inledde Tomas och ”Bella” sin ansmygning upp mot gömslet under guidning av Jörgen Elgstrand (skytt). Nu upptäcktes genast ett problem! Ett gäng svanar hade parkerat i GÖMSLET! Svanarna hade nog som tur var tidigt upptäckt sällskapet som närmade sig och valde att lugnt och stilla förflytta sig ned i vattnet.

Sista biten upp till gömslet är både hund och förare exponerade för ev. fågel som befinner sig i närområdet till höger eller vänster om gömslet, därför krävs mycket stor försiktighet, något som både Tomas och ”Bella” klarade galant genom att krypa den sista biten.

Tollingarbetet startade omgående och efter bara ett 10-tal exponeringar av hunden åt höger började fåglarna genast visa sitt intresse, två gräsänder och två knipor befann sig efter bara 10 minuters arbete inom skjutbart avstånd, intollade från ett avstånd av ca 40-50m till ca fem meter från gömslet, intensivt bevakande vad hunden företog sig. När vi gömde hunden i gömslet tappade de snabbt intresset och vände ut på vattnet igen.

Nu hör till saken att det är flera öar 20 till 40 meter ut i viltvattnet som medför att det inte är en öppen vattenyta mer än mellan öarna till resterande delen av viltvattnet. Men de intollade fåglarna befann sig på öarna och lämnade dessa för att bevaka hundens förehavanden. Vilket säger oss en del om hundens påverkan på fåglarnas beteende!

Första tollingarbetet var då avklarat men då fåglarna befann sig relativt nära gömslet efter tollingarbetet så fick Tomas och ”Bella” vänta i gömslet på att det skulle komma ett läge där de utan att skrämma upp all fågel på vattnet, kunde smyga sig tillbaka till säker mark. Rast och vila med fika som Tina Byrsell fixat stod nu på schemat. Under rasten ställde vi oss frågan om vi bara haft tur eller om vår teori om snabba glimtar av hunden i glesvassen var riktig? Svaret fick vi nog under det andra tollingarbetet!

Samma typ av ansmygning gjordes av Tomas och ”Bella” utan att skrämma någon fågel. Nu genomfördes tollingarbeten åt båda hållen som genast resulterade i att i stort sett samtliga fåglar inom synhåll, ett hundratal, började förflytta sig i riktning mot hunden. Ca 20st gräsänder som befunnit sig på en liten ö i viltvattnet var de som närmade sig snabbast, följda av ett gäng svanar. Då råkar plötsligt tollingföremålet hamna i vattnet, alla håller andan, men ingen reaktion från fåglarna. Så länge hunden inte visar något intresse för fåglarna och inte börjar simma ut på vattnet, så verkar det inte störa fåglarna som befann sig bara ca 10m från hunden.

Nu började dock ett antal revirhävdande svanar att jaga varandra och oro uppstod i viltvattnet. Då beslutades att tollingarbetet var avklarat och Tina som bevakade andra änden av viltvattnet inledde jaktens avslutande del. Fällande av fågel! Vid det uppflog som följde fällde Jörgen en gräsand över vattnet och till domarens stora glädje fick också han fälla en and som föll ca 80m från hunden ute i en hög oslagen gräsvall. Också Tina fällde en and på andra sidan viltvattnet men då domaren ansåg att de apporter som fanns i närområdet räckte för bedömning så fick ”Ville” hämta den åt sin stolta matte.

”Bella” inledde med att apportera anden på vattnet och därefter dirigeras till området ute i gräsvallen där hon snabbt lokaliserade och apporterade hem fågeln till en mycket nöjd husse. Därmed var prövningen avslutad och domaren konstaterade att mycket bättre kunde det inte ha gått, självklart var ”Bella” godkänd och därmed Svensk Tollingjaktprovschampion!

Sammanfattningsvis kunde vi konstatera att vassen inte är ett ”problem” snarare en tillgång då hunden inte blir alltför öppet exponerad, utan bara visar sig i de glesare partierna, vilket snabbare väcker fåglarnas intresse. Också att som vi gjorde placera domaren så att han från sidan kan ha kontroll över vad som både händer med fåglarna och hur hunden arbetar verkar vara ett bra sätt där detta är möjligt rent praktiskt. Risken elimineras då att domaren råkar vara den som stör fåglarna. Men tänk om hunden låter då och domaren är för långt bort för att höra detta, undrar ni säkert? Bra fråga, men om så vore fallet, vilket det givetvis skulle kunna vara (men inte i detta fall)! Så skulle nog detta, om det var ett problem, rent praktiskt resultera i skrämd fågel och ett misslyckande av prövningen. Att tänka på när vi resonerar om ljud hos Tollare! Bryr sig inte fåglarna, så varför ska det då vara ett problem, även om tysta hundar alltid är att föredra?

Leif Gustafsson, Tollingjaktprovsdomare
Tina Byrsell, Kommissarie
Jörgen Elgstrand, Skytt