Rasstandard

Rasstandard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever


Grupp 8		Rasstandard i PDF-format
		Tollarklubbens Raskompendium i PDF-format
FCI-nummer		312
FCI-Standard		1987-06-24; engelska
SKKs Standardkommitté		1995-09-12
Ursprungsland/Hemland:		Kanada
Användningsområde:		Apporterande fågelhund
FCI-Klassifikation:		Grupp 8, sektion 1 Med arbetsprov
Bakgrund/ändamål:		Nova scotia duck tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början på 1800-talet för att ”tolla” (eller locka) och apportera sjöfågel. Den ”tollande” hunden springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att, med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller bollar till hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Den sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna.
Helhetsintryck:		Rasen skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara en i hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam. Många tollare har ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och upphetsning så fort hunden börjar arbeta.
Uppförande/karaktär:		Rasen skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten och redo för arbete i samma ögonblick som den minsta uppmaning till apportering ges. Under arbete har rasen ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga behäng, i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.
Huvud:		Huvudet skall vara skarpskuret och något kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets till nackknöl, vara cirka 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion till kroppens storlek.
	Skallparti	Den breda skallen skall endast vara svagt rundad och utan framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan örirkonen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen.
	Stop	Stopet skall vara måttligt markerat.
	Nostryffel	Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.
	Nosparti	Nospartiet skall avsmalna med en tydlig linje från stop till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.
	Läppar	Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.
	Käkar/tänder	Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära en stor fågel. ”Mjuk” mun är väsentligt. Komplett saxbett.
	Kinder	Kinderna skall vara flata.
Ögon:		Ögonen skall vara ansatta väl isär samt vara medelstora och mandelformade. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.
Öron:		Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt bak på skallen. Vid basen skall de vara endast svagt höjda. Öronen skall ha bra behäng på vikningens baksida och kort päls på de rundade örontipparna.
Hals:		Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till överflödigt halsskinn.
Kropp:
	Rygglinje	Rygglinjen skall vara plan.
	Rygg	Ryggen skall vara kort och plan.
	Ländparti	Ländpartiet skall vara starkt och muskulöst.
	Bröstkorg	Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.
	Underlinje	Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans		Svansen skall följa på det naturligt mycket svagt sluttande korset. Den skall vara bred vid ansättningen och nå åtminstone till hasen. Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt. Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen.
Extremiteter
Framställ:
	Skulderblad	Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl åtliggande och bilda en bra manke som sluttande övergår i den korta ryggen.
	Överarm	Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa.
	Armbåge	Armbågarna skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan röra sig fritt och jämnt.
	Underarm	Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme.
	Mellanhand	Mellanhänderna skall vara starka och svagt sluttande.
	Framtassar	De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen kan avlägsnas.
Bakställ:	Helhet	Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och kvadratiskt intryck. Fram- och bakbensvinklar skall vara i balans med övre och nedre delar ungefär lika i längd.
	Lår	Låren skall vara mycket muskulösa.
	Knäled	Knäleden skall vara väl vinklad.
	Has	Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden.
	Tassar	De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar kan avlägsnas. *Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är enligt lag förbjuden i Sverige.*
Rörelser:		Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga och lediga. Frambensrörelserna skall ha god räckvidd och påskjutet från bakbenen skall vara kraftfullt. Tassarna skall varken vrida sig inåt eller utåt och benen skall röra sig på en rät linje. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens mittlinje medan rygglinjen förblir plan.
Päls:
	Pälsstruktur	Rasen är framavlad för att apportera i iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och medelmjukt. Underullen skall vara mjukare och tät. Pälsen kan få vara svagt vågig på ryggen, men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock på strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen skall ha måttligt med behäng.
	Färg	Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen: svansspetsen, tassarna (inte överstigande mellanhand/-fot), bröstet och som bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita tecken.
Storlek/vikt:
	Mankhöjd
		Idealmankhöjd för hanhund över 18 månaders ålder: 48–51 cm Idealmankhöjd för tik över 18 månaders ålder: 45–48 cm En avvikelse från idealhöjden med ± 2,5 cm är tillåten.
	Vikt	Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme.
		Riktlinjer:	vuxen hanhund vuxen tik	20 – 23 kg 17 – 20 kg
Fel:		Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete. • Nosparti som är konkavt eller konvext. • Brant stop. • Nostryffel som är ljust köttfärgad (”grisskär”). • Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den standarden föreskriver. • Överbett. • Stora, runda ögon. • Kropp som hos vuxen hund saknar massa. • Karprygg, svankrygg. • Ländparti som är svagt. • Svans buren nedan rygglinjen när hunden är i rörelse. • Svans som är för kort; svansknyck eller svans som är så nedböjd att den vidrör ryggen. • Mellanhänder som är svaga. • Tassar som är tunna, platta och spetiga. • Öppen päls, (lös och inte tillräckligt tät). • Mer än 2,5 cm över eller under idealmankhöjd.
Diskvalificerande fel:		• Aggressiv eller extremt skygg. • Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter. • Flerfärgad nostryffel. • Överbett med mer än 3 mm. • Underbett, sned käke. • Avsaknad av simhud mellan tårna. • Vitt på skuldrorna, runt öronen, på nacken, över ryggen eller på flankerna. • Silvertonad päls, grått eller svarta partier i pälsen. • Varje annan färg än rött eller nyanser av orange.
Nota bene:		Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.
Testiklar:		Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.